Det är nu 56 markeringar på undersidan av britsen, en markering för varje dag som Eilin har suttit inspärrad. Vissa av vakterna är vänliga, men Rind och Harriet är fruktansvärda. Det förakt de betraktar henne med får henne att rysa. Hur kunde det gå så fel? Eilin tänker tillbaka på tiden på gården, på hästarna - vad hon saknar dem. Och Istvan. Han hade frågat henne om hon var en häxa. Minnet gör ont. Men nej, Eilin är bara som alla människor, hon vill inte bli sviken.